Sen i förmiddags är vi tillbaka i Riga. I går när vi körde på båten jämförde S känslan att åka tillbaka med söndagsångest efter en permission från lumpen. Bitterljuvt helt enkelt. Skönt att slippa leva i väska och få vara i en något sånär möblerad lägenhet men oj vad jobbigt att åka från alla nära och kära och underbara, fantastiska, älskade Stockholm. Sista veckan gick alldeles för fort och jag har inte hunnit med hälften av allt jag hade önskat och planerat. Nåja.
Senaste blogginlägget var det där med matförgiftningen som urartade och blev riktigt otrevligt. Därför vill jag passa på att åter igen tacka alla som ställde upp och hjälpte till när jag var i mitt dilerium. Mamma och pappa som släppte sina planer och körde upp från Linköping och mötte oss så fort vi ankom så jag direkt kunde gå och lägga mig. Tack för att ni handlande, såg till att jag fick i mig vätska och framför allt för att ni såg till att barnen hade det bra. Supertack till Mita och Johan som på kort varsel hade Natalie en hel dag så jag fick ta det lugnt. I owe you!
THANK YOU, THANK YOU!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar