Ja till nej eller nej till ja?

Inser att de senaste inläggen inte varit så kul, mest avrapportering, så jag anstränger mig, tänker, funderar och klurar på vad jag kan skriva som är KUL. Kollar t om runt lite på andras bloggar för inspiration men nix, kommer inte på nåt KUL.

För faktiskt...allt som upptar mina tankar är flytt, städning, packning, städning, flytt, packning flytt, flytt och städning och DET är allt annat än kul. Måste ovilligt erkänna att jag redan känner mig trött och färdig. Dålig och för lite sömn i kombo med alla stora omvälvande förändringar och ovisshet kring så mycket gör mig matt trots att jag egentligen är glad och positiv till allt det som händer runt oss just nu.

S sa idag under en diskussion att jag är en nej-sägare och det fick mig att fundera. Jag har nämligen fått höra det mååånga ggr. under våra år tillsammans och de senaste åren har jag verkligen ansträngt mig och säger tom "ja" många ggr när jag egentligen vill säga nej, för vem vill vara en tråkig "nej-sägare"?? Inte jag iaf! -Är jag det alltså fortfarande, har mina ansträngningar att bättra mig inte gjort någon skillnad? Ja, till Riga flytt, ja till att flytta in i en lägenhet jag inte sett, ja till att förlänga min föräldrahet så S och vi kan göra det här, ja till utebliven tjänstepensionsinbetalningar ytterligare ett tag, ja till att vi packar allt själva.... Men faktiskt, idag satte jag ner foten och sa NEJ och vägrade ändra mig trots övertalningsförsök och det känns...gött! Det är en sak att vara en tråkig nej-sägare, men att stå upp för sig själv och sina åsikter kan knappast sorteras under att vara tråkig vilket jag har missat på sistone.

Men oavsett, vi träffar ju alla på dem och vad är värst? En tråkig nej-sägare eller en jamsig ja-sägare?