På östfronten ingenting nytt

I morse missade S flyget till Riga och kom därför inte iväg förrän kl 15. Inställda lägenhetsvisningar och ev förhandlingar samt besöket i internationella skolan idag med andra ord... lyckligtvis kan han kolla på de intressanta lägenheterna imorgon istället. Jag håller fortfarande tummarna för Jekaba, mycket pga av att det är i ett bra, extremt centralt och säkert område (=dyrt) men också för att alla de andra har haft någonting som känns "ryssigt" som inte Jekaba lägenheten har på samma sätt.

Ni kanske undrar vad det är att förhandla om? Varför inte bara bestämma sig? För det första verkar det höra till "spelet" att man ska förhandla. För det andra har vi märkt att de har ett annat sätt att ta betalt utöver hyran. Hyr man i andra hand här så betalar man ju oftast en klumpsumma och så är det bra med det men i Riga så dyker det upp den ena kostnaden efter den andra utöver själva hyran. El och vatten, visst det kan jag köpa, men vad sägs om t ex hissavgift? eller säkerhetskameraavgift, el för trappuppgången etc. Tur att jag har en man som älskar och är fenomenal på att förhandla!

I övrigt inväntar vi svar på offertförfrågningar som jag gjort hos lite olika flyttfirmor.

Lägenhetsletande

Idag har vi fått fler objekt att ta ställning till. Inte det lättaste kan jag säga då bilderna är rent ut sagt pissdåliga (ingen homestaging här inte!) och planlösningarna är ett skämt. Till en av lägenheterna så har de missat att ta bild på köket. Undra vad de tänkte egentligen? "Gud vad bra de här bilderna blev, nu blir de nog sugna på lägenheten." Älskar verkligen bilden i mitten, den ger verkligen en bra uppfattning av lägenheten i fråga. ;o)

Tur att S åker över och rekar och förhoppningsvis även förhandlar klart nu i veckan. Börjar sakta men säkert inse vilken enorm omställning det kommer bli att bo där och hur bortskämt hög standard det är på allt här.

En annan sak som jag förstått är man kan muta polisen om man åker fast för fortkörning eller felparkerat. Hm...ska kanske testa om det funkar lika bra här i Svedala...Lite nonchalant dra upp en femhundring och säga "vi glömmer det här" och sen gasa iväg :o). Skulle vara kul att prova bara för att få se reaktionen (eller blåljusen).

KALAS!

Klockan 07:22 i morse: "Hallå! Har ni glömt att jag fyller år idag?? När kommer ni med paket??"

Sen dess har det gått i ett, släkt, vänner och dagiskompisar och deras föräldrar...N har fått så mycket fina presenter, -tack alla som varit med och firat lillsessan! Det är så mycket mat över så vi skulle kunna ha ett kalas till, varför ska det vara så svårt att beräkna hur mycket det går åt? Nu har jag äntligen sjunkit ner i soffan för att varva ner.

Har lyckats sälja iväg en av våra Howard fåtöljer också, allt i förmån till ett skrivbord som vi ska låta måla om. Vet bara inte om jag/vi orkar/hinner innan den 1 nov men det spelar egentligen ingen större roll.

Vi utmanar vår trygghetsnarkomani!

Vi har tagit ett stort, stort beslut i helgen. Vi kommer sälja lägenheten istället för att hyra ut den. När vi kommer tillbaka till Sthlm börjar vi om från scratch. Det känns läskigt som tusan kan jag lova och helt plötsligt får det här "projektet" en helt annan dimension. Men som en klok vän sa igår "Vad är det värsta som kan hända?"

De senaste dagarna har jag verkligen njutit av Stockholm. Jag älskar verkligen Kungsholmen och vårt område. Den friska höstluften, solen och trädens färgbyte gör mig verkligen lycklig och jag kommer på mig själv med att gå omkring och småle. Det låter kanske klyschigt men jag känner mig så jäkla "blessed". Härliga, roliga vänner, min fina, underbara familj...Livet är sweet och spännande just nu!!

Imorgon är det kalasdag, så nu ska jag knoppa, -det lär bli intensivt!

Bilder på lägenheten, helt i vår stil! ;o)

Packa pappas kappsäck...

Min kära make har fått för sig att allt vi ska ta med oss kommer få plats i bilen(!) Visserligen har vi ju en stor bil men va 17! ,-tycker den är fullastad bara vi ska vara borta en helg, för att inte tala om hur trångt det var i somras när vi skulle vara borta 2 veckor. Efter 7 år tillsammans borde det inte vara nån nyhet att jag inte är en lightpacker. Vi ska ju dessutom ha med oss kläder för alla årstider, lite julpynt, alla N´s leksaker, sparkcykel, barnvagnar, lakan, täcken, kuddar, köksverktyg, handdukar, etc. Jag hoppas och tror att han kommer komma till insikt om att det inte kommer funka.... Eller så läser han det här och driver igenom det bara för att motbevisa mig...

På tal om bilen så funderar vi på att sälja den för att ha en som är reggad i Lettland eftersom försäkringen blir så mycket billigare då plus att det tydligen går att göra "klipp" det pga. krisen. Men det känns som vi har lite annat att stå i just nu...By the way, nämnde jag att båten också är till salu?? Anyone?

Tandläkarn, parken, handla, hälsa på på jobbet, hem och fuskstäda, visa lägenheten och äntligen, äntligen får jag snart gå och lägga mig. Halsont och ömhet i kroppen. Barn och make likaså. Inte bra! Desto bättre är dock att det tyska par som var här och tittade på lägenheten verkade intresserade. De vill dock hyra omöblerat i sådana fall=mer jobb för oss. Vi får se hur det blir. Inget svar ang. Jekaba Street so far. Har tittat på andra helt ok alternativ, bl a en med en jätteterass vilket hade varit nice men jag hoppas mest på Jekaba ändå.

Jesus amalia!

"Mamma, när vi kommer hem från Riga kan vi nog inte prata svenska längre och idag gick vi förbi kyrkan där Jesus jobbar och A sa att han inte är död. -Är han död?"

Jag: Vem är Jesus?

N: Han som jobbar i kyrkan sa jag ju. Är han död?

Priceless! ;o)

Jekaba Street?

Utsikten från Jekaba Street.

Fick just mejl från S, han har lagt ett bud (dvs. på vad vi är beredda att betala/mån i 2a hand) på en jättefin lägenhet. Håll tummarna!!!!

Finns det prinsessklänningar i Riga??

Imorgon kommer det folk hit för att titta på lägenheten. Förhoppningsvis är de intresserade av hyra den möblerad så vi slipper allt meck som det innebär att magasinera allt. Det hade varit så skönt att kunna bocka av uthyrningen av vår lägenhet, i allra, allra värsta fall får vi den kanske inte uthyrd innan vi åker.

När jag tittar i almanackan så får jag panik, vi kan omöjligt flytta den 1 nov! Vi har ju inte ens signat nåt boende än!! På måndag fyller N fyra år så på söndag blir det stort kalas för både släkt och vänner med barn och dagiskompisar. N längtar så hon håller på att spricka och varje dag räknar vi hur många dagar det är kvar. Högst upp på önskelistan står en gul Belle (prinsess) klänning. Detta trots att hon redan har 2 jättefina rosa redan. Å andra sidan blir hon nog glad för allt som är prinsessigt. Örhängen har hon önskat sig också "men det får jag ju inte" sa hon igår kväll. "Hur kan du veta det?" "För du har inte köpt några!"

Hm... får nog ta och kila iväg till nån leksaksaffär, har en känsla av att det inte blir jubel av en vinteroverall och ett par vinterstövlar...;o)

"Riga? -där är det ju farligt ju!"

Den gångna veckan när vi berättat att vi ska flytta har vi fått minst sagt blandade reaktioner. Allt ifrån "åhhh vad spännande", till "amen fy vad trist, nu blir jag deprimerad" till rubricerad. Det roligaste är att bara säga att vi ska flytta utomlands, det brukar mötas med "va! är det sant? gud vad kul!" och sen kommer det..."vart då?" och när man svarar Riga så möts det oftast av ett "jaha" och sen lång tystnad. Iofs förstår jag, Riga är nog ganska anonymt för de allra flesta. Man vet att finanskrisen slagit hårt mot landet och staden men så mycket mer vet man inte. Det är liksom ingen plats man "måste se innan man dör". Hur som helst, vi hoppas verkligen att familj och vänner tar tillfället i akt och kommer över och hälsar på, Riga är trots allt känt för fantastiska span, vacker arkitektur, gourmetchoklad och bra nattliv!

Boende och skola

Men var och hur ska vi bo? Själv har jag inte varit i Riga på minst 10 år och det jag minns av staden är inget som direkt får mig att jubla så jag förlitar mig på att S har koll på läget och fixar nåt bra. Vi har redan fått olika förslag på boenden från olika agenturer, och kikat lite på uthyrningssidor. En del ok och andra...nej tack. Vi vill ju dessutom helst hyra möblerat...Det går inte att undkomma att de har en helt annan smak än vad vi svenskar har. Vi snackar guldkranar, stora vita skinnhörnsoffor, takfläktar i guld och spetsgardiner. Jag förbereder mig mentalt på att allt inte kommer kunna vara i vår smak och försöker trösta mig med att det bara är ett år, det kommer gå fort!

Vi har också varit i kontakt med den internationella skolan och aviserat att vi är på väg och att vi gärna vill att N får börja där så snart vi är på plats. Barnsligt glad blev jag när jag fick höra att det går 7 andra svenska barn på skolan! Det känns tryggt att veta då det kommer bli en jätteomställning för henne att alla pratar engelska. Hoppas, hoppas nån av dem är någorlunda i hennes ålder (och att nån av dem har ruggigt trevliga föräldrar! ;o).

I morse berättade S för föreståndarinnan på Ns förskola att vi ska flytta, och jag är så tacksam för hon håller nämligen platsen till oss tills vi är tillbaka! Det känns tryggt att veta och också bra att kunna säga till N.

Vi har vetat om flytten i en vecka nu och det börjar sjunka in att det är på riktigt...Det ska bli kul, spännande och säkerligen jobbigt bitvis men hellre prova än att undra hur det hade blivit...

Nu är det dags!

Följande dialog utspelade sig förra söndagen efter frukost:

S: Nu är det dags!

Jag: För vadå?

S: Flytta till Riga.

Jag: Jaha, oj då! Amen det blir ju bra att dra dit i januari.

S: Nä, jag tänkte november.

----